Lyrics Kenneths nya Svenska Akademien

Kenneths nya

när du ligger vaken tänder av ifrån lyckligt gift
blöt i svett av vad du sett som ditt livs bedrift
med ett livstilsmagasin som din heliga skrift
gick du vilse nånstans? Hamna ur balans
du ånga på och tog för sant att inga andra vägar fanns
det ångrar du och hoppas på en andra chans
och 47 veckors ångest gör dig tom och svag
fast du skildras så stark i vart reklaminslag
och kring ditt frukostbord syns inga leenden till
fast du gjort allt som du kan för att få det som dom vill
som så ska vara bra, så som det ska va
du längtar efter lyckan men gör ingen djävel glad
det dom sa var ditt hem det ser du aldrig till
för du slutar sällan kneget före fem
stress och jäkt igen, blev så knäckt min vän
sex var länge sen, tv:n är din enda vän
och där matas du med bilder av dom som pallar med
reser lite mer, jobbar lite mer, hänger hemma lite mer
och håller fest för lite fler
lyckligt lottade och ler i stadens finare kvarter
men en vanlig löneslav ser mest inkassokrav
stressar hem från jobbet för att hinna slappna av
det är nåt skumt med det här

för du pallar aldrig leva som dom där
hon är fokuserad men frustrerad, känslomässigt ruinerad
renskrubbad, avtrubbad och helt alginerad
där finns Soloft och Immigran mot sorg och migrän
där finns parfym mot hennes doft
mot hennes krämpor finns en kräm
hennes livslånga ansvar över dölja sina år
skapar ångest inför mat på hennes armar finns det sår
tiden går men hennes längtan efter lycka den består
vill gärna hitta kärlek men vet inte om det går
för hennes tiden är för liten, hennes budget för sliten
med en tvåa på södern med ett magsår som blöder
hennes byxa, för tajt, trots att hon äter light
vågar aldrig ge inviter för hon har för tjocka lår
om jag sköter mina kort rätt
om jag satsar kanske på rätt häst
om jag bara kunde vinna
om jag bara kunde hinna motionera den där milen
bara hade den där bilen
skulle allting bli så bra då skulle livet bli en fest
om bara lönen blivit hög
om jag varit mindre trög
om bara näsan vore rak
jag hade lite mindre bak
skulle jag kunna le som dom andra
dansa som dom andra
se ut som dom andra och kanske känna samma sak

den världen tycks smyckas av framgång och lycka
jag ser inga förtryckta
bara hänryckta flykt förryckta i ett mörker utan lycka se
den världen tycks krysta utan lust men med lysta stor
vissa surrogat är vi tystade är vi folk
sett i samma djävla tjat om och om igen
känn igen

stäng ditt magasin öppna ditt sinne för nog har du väl förstått
att deras falska grin allt de säger ska vara inne
bara bör bli ett minne blott
för vi ska väl inte hyckla
om att allt mäts med sjuka mått
om man kan köpa sig sin lycka
vad är vårt inre då för nåt?

du köpte allt det där för att slippa vara ensam
ensam blev man
ensam är man
ensam i ledan
från måndag till fredag
är man lämnad i sticket
svårt att fatta vinken
vad som fick dig att falla
alla andra tycks ju palla
lyckliga, snygga enligt klyshor och mallar
lyckliga, balla ror pojektet i land
kan allt du inte kan och fixar allt det där
du aldrig lyckas med
så lätt att ryckas med
försöka bli som dom och därmed tryckas ned
förtryckta ser nånting dom aldrig kan bli
vi blir som det dom ser
och därför handlar dom med oss
och hamnar man fel
och har gått vilse nånstans
vilsen själ försatt i trans ser sin chans på distans
och mannen det är lätt att tappa tron
när de lyckliga tycks leva i en annan dimension

tror du på fullaste allvar att svaret finns utanför dig själv?
när alla röster tystnat
när du smetats med all skit
tror du på fullaste allvar att vägen till lyckan finns där?
utanför dig själv

vid massiva uppvigglande lögner
sluta lyssna och le, levande å å å gående
kan du inte se att dom gråter leende?
att dom lever, döende?