Lyrics Att bygga en ruin Vintersorg

Att bygga en ruin

Kollaps är tillstandet vid alla koordinater
När ridan gar upp pa naivitetens teater

När moder jords talamod tryter,
När människan kväver hennes blom
Da, världsalltets väldiga kör ryter
Och förkunnar sin fatala dom

Fördärvets hammare slar med allt tyngre slag
Likt den i kakofonins smedja
Där röken ligger tät bade natt och dag
Som en atbörd för att vi smider ödeläggelsens kedja

Elden spyr ut sitt vildröda sken
Och förbränner markens hjärta
Flammor som dansar over mortalitetens scen
Tills allt är förbränt och höljt i svärta

En vidsträckt öken kryper fram där det har böljat ett skimrande hav
Landskapets själ är förvänd och spräckt
Av mänsklig hand skulpteras sa naturens grav
Tills världen pryds av kaosets ordensdräkt

Gra är varje fjäril, kall är varje äril
Och skuggor tränger bort ljuset
Skogar har börjat blöda, kvävd är varje gröda
Och tömt är visdomskruset

Alla ängar har mist sin forna prakt,
Enfaldighetsharpans strängar ljuder I denna trakt
Där livlöshetens stjärna brinner
Med ett kallt sken som vi aldrig övervinner

[English translation:]

TO BUILD A RUIN

Collapse is the state at all coordinates
When the curtains go up at the theatre of naivety

When Mother Earth's patience runs low,
When man suffocates her blossom
Then, the universe's enormous choir roars
And announces its fatal judgment

The hammer of ruin strikes with increasingly heavy blows
Like the one in the forge of cacophony
Where the smoke lies thick both night and day
As a gesture that we are forging the chain of ruin

Fire spews out its wild red light
And burns the heart of the land
Flames that dance over mortality's scene
Until all is burnt up and covered in blackness

A wide-streched desert creeps forth where once a glimmering sea billowed
The soul of the landscape is warped and cracked
Nature's grave is thus sculptured by human hands
Until the world is adorned by the garb of chaos

Every butterfly is grey, every fireplace is cold
And the shadows force the light away
Forests have begun to bleed, every crop is suffocated
And the cup of wisdom has been emptied

All meadows have lost their former splendour,
The strings of the harp of foolishness resound in this land
Where the star of lifelessness burns
With a cold light which we will never overcome